Läs och skriv

Läs och skriv

Vad är läs- och skrivsvårigheter/dyslexi? Läs- och skrivsvårigheter är den övergripande termen som innefattar allt som har med svårigheter att läsa och/eller skriva att göra, oavsett vad orsaken är. Personer med dyslexi utgör en undergrupp som särskilt definieras med avseende på svårigheternas orsaker och yttringar.

Termen specifika läs- och skrivsvårigheter används ibland med likartad innebörd som dyslexi. Tidigare var det vanligt att använda ordblindhet med samma betydelse.
(Dyslexistiftelsen)

Läs- och skrivsvårigheter

    grundar sig på såväl primära som sekundära orsaker i miljön man kan ha läs- och skrivsvårigheter utan att för den skull ha dyslexi, men om man har dyslexi har man alltid läs- och skrivsvårigheter läs- och skrivsvårigheter visar sig i olika svårighetsgrader - några förväxlar bokstäver medan andra knappt kan läsa alls

Läs- och skrivsvårigheter kan bero på:
-begåvningsfaktorer
-sociala faktorer
-emotionella faktorer
-syn- eller hörselnedsättning
-för lite övning
-språkliga faktorer
-dyslexi

Dyslexi

    benämning på svåra och långvariga läs- och skrivsvårigheter man kan kalla det bristande läsfärdigheter eller dåligt ordsinne individen kan ha svårare än normalt att hantera ord och bokstäver, trots att han/hon intellektuellt sett inte borde ha det alla dyslektiker kan lära sig läsa och skriva men det tar längre tid, och de läser ibland/ofta fel

Definitioner

The International Dyslexia Association formulerade 2002 en definition som lyder:
"Dyslexi är en specifik inlärningssvårighet som har neurologiska orsaker. Dyslexi kännetecknas av svårigheter med korrekt och/eller flytande ordigenkänning och av dålig stavning och avkodningsförmåga. Dessa svårigheter orsakas vanligen av en störning i språkets fonologiska komponent, som ofta är oväntade med hänsyn till andra kognitiva förmågor och trots möjligheter till effektiv undervisning. Sekundära konsekvenser kan innefatta svårigheter med läsförståelse och begränsad läserfarenhet, vilket kan hämma tillväxten av ordförråd och bakgrundskunskap."


Forskarna Höien och Lundberg definierade dyslexi på följande sätt 1992:
"Dyslexi är en störning i vissa språkliga funktioner som är av betydelse för att kunna utnyttja skriftens principer vid avkodning av språket. Störningen ger sig i första hand tillkänna som svårigheter att uppnå automatisk avkodning vid läsning. Störningen kommer också tydligt fram i bristfällig stavning. Den dyslektiska störningen går i regel igen i släkten, och man kan anta att en genetisk disposition finns i botten. Utmärkande för dyslexi är att problemen ofta är bestående. Även om man kan uppnå en godtagbar funktion i läsning, hänger problemen med stavning envist med."

Konsensusprojektet definierade också läs- och skrivsvårigheter i sina rapporer:
"Såväl avkodnings-/inkodningsproblem som läsförståelseproblem betraktas av konsensusforskarna som läs-och skrivsvårigheter. Elever som fungerar normalt i talspråkssammanhang men har svårt att förstå och meddela sig med hjälp av skriftspråk har läs- och skrivsvårigheter. Dyslexi är en av flera former av läs- och skrivsvårigheter. Medan dyslexi har en språkbiologisk grund finns även bristande förutsättningar för språklig utveckling i uppväxtmiljön och/eller skolan som en grund till läs- och skrivsvårigheter. Problemen visar sig i de flesta fall i samband med läs- och skrivinlärningsstarten, men de har sina rötter i småbarnsårens talspråkliga utveckling. Ett antal elever klarar den inledande
läs- och skrivinlärningen utan påtagliga problem, men utvecklas dock sedan inte i takt med sina kamrater och med de ökande kraven i skolår tre och uppåt. Det kan röra sig om dåligt fungerande läsförståelsestrategier, om bristande ordförrådsutveckling eller om brister i automatisering och läsflyt ibland som en följd av bristande läs- och skrivstimulans i vardagsmiljön och skolan."